Hälsa & Livsstil

Slog i lite för hårt i betongväggen…

Att må dåligt ibland är inte hela världen. Du måste få låta dig vara arg, ledsen, nedstämd eller bara skit less på livet ibland. Men när du har en “bra” dag, ta tillvara på den. Ja det är väldigt lätt att säga så där och sedan inte leva upp till det.

Det är otroligt lätt att skjuta upp saker och inte ta sin hälsa riktigt på allvar, speciellt när den dåliga biten i hälsan egentligen inte går att ta på. Så som om du har brutit benet, har ont i magen eller kanske ett ryggskott. Att leva med fibromyalgi och utmattningssyndrom är inget man går runt och skyltar med så att alla ser att du mår dåligt.

Om det vore så väl att jag “bara” hade fibromyalgi och utmattningssyndrom på pappret så vore jag glad, eller kanske inte men du fattar. Men tydligen har dom även lagt till paniksyndrom och ångestsyndrom. Kanske hör det ihop med utmattningen. För innan dom här syndromen kom så har jag ju även sömnapnésyndrom. Man skulle kunna säga att jag slog lite för hårt i betongväggen. Hur är det ens möjligt att ha alla dessa syndrom samtidigt, vore det inte lättare att säga “dum i huvudet” eller är det de här dom kallar “gått in i väggen”?

Jag kanske verkar pigg och glad, men för att vara helt san mot mig själv så är jag helt färdig efter ett telefonsamtal, en snabbis till matbutiken eller efter ha lagat middag. Min kropp och huvud samarbetar inte riktigt och det känns som jag har varit med i ett maraton efter bara ha slängt i hop en sockerkaka eller läst en tidning. Ljud, ljus och rörelser gör min vardag så mycket mer ansträngd. En bra dag är kanske inte en hel bra dag utan någon timme här och där som fungerar bra. Sedan kan det gå timmar ibland några dagar som jag bara mår skit, ligger i sängen och gråter. Ja jag gråter för minsta lilla, helt utan anledning. Orkar liksom inte med ibland. Att titta på en film (något som jag alltid älskat, ju knäppare och en riktigt tankenöt desto bättre) får mitt huvud helt ur spel. Det är som att jag var med i filmen. Här pratar vi riktigt inlevelse i filmen, ska nog se upp med “Die Hard” filmerna just nu.

Nu har jag i alla fall kommit till det stadiet då jag kanske har accepterat att jag har dessa syndrom, men bara kanske. Steg 1 är sjukt svårt och det är därför jag matar det varje dag, flera gånger om dagen så att mitt huvud skall fatta att jag inte är frisk. För du måste kunna acceptera att du är sjuk för att kunna bli frisk. Och just på grund av det så blev jag satt på sjukskrivning. Vi börjar med 4 veckor på heltid för att se hur det går sedan. Tack för den! Vad tusan skall jag göra hemma i alla dom veckorna utan att få ångest för att jag just går hemma och inte jobbar?

Jag kan bara inte ligga hemma på soffan, det blir jag inte frisk av men samtidigt så orkar jag inte göra för mycket alls. Så vad kan jag hitta på nu att göra som är avkopplade, motiverande och kan göras oavsett väder? Är det nu ni kommer höra från mig här på bloggen varje dag för att jag har så sjukt tråkigt hemma, eller är risken att det bara kommer upp massa osammanhängande inlägg. Den som lever får se helt enkelt!

Previous Post Next Post

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.