När pesten kom till huset.

Nu har jag väl kanske inte varit den bästa på att hålla mig hemma även då jag jobbat hemma sedan början på mars. Självklart undviker jag onödiga besök som alla restriktioner säger att man skall. Men det är otroligt lätt att glömma när man väl kommer på att man behöver åka och handla något. Jag åker iallafall själv till butiken för att handla. Något jag stör mig på är när hela familjer intar butikerna, för inte behöver alla vara med och shoppa.

Men det var inte det jag skulle ha sagt. Eller jo lite kanske. Okej, jag har jobbat hemma sedan i mars, ställt in en hel del event. Vilket inte är unikt för mig, det vet jag. Alla får offra sig nu i dessa tider, inget konstigt. Jag har det egentligen rätt bra som fick fast anställning under pandemin och kan jobba hemma utan problem. Har ett riktigt kontor som jag kan stänga in mig på utan att bli störd om dagarna.

Det som stör mig nu är att jag blivit förvisad upp till övervåningen för att mannen inte vill bli smittad. Jag är alltså sjuk just nu, vet inte alls om det är corona. Vilket jag faktiskt inte tror att det är. På övervåningen har vi mitt kontor, ett badrum och så sovrummet. Mycket mer behövs kanske inte, men jag har sjukt tråkigt. Antingen sitter jag framför datorn eller så ligger jag i sängen. Det känns lite som man skulle bära på pesten. Idag kom det ett självtest levererat, så om någon dag kan jag visa på papper att jag inte är pestbärare.

Om inte tempen stiger under detta dygn så tänkte jag faktiskt jobba mina 4 timmar imorgon och känna mig lite som en människa innan helgen. Hade ett schema för denna vecka då jag skulle fota och skriva en del inlägg, men dom får helt enkelt vänta. Vill inte hålla på med livsmedelsprodukter eller makeup när jag är sjuk, oavsett om det är en vanlig förkylning eller corona.