Lever du med komplex som får dig att dra dig undan eller har du kanske arbetat bort dina komplex. Oavsett om du älskar din kropp så har du säkert någon gång i livet känt dom där komplexen i bakhuvudet.
Man skall absolut inte skämmas för vad man gillar eller ser ut. Ja det kanske är lättare sagt än gjort ibland. Fram till 2016 avskydde jag kjolen och bar nästan eller rättare sagt aldrig det plagget. Idag kan jag inte leva utan den. Det känns tom konstigt att ta på mig byxor vissa dagar. Hur jag kom till att älska kjolen helt plötsligt?
Jag kom över det omtalade plagget leggings. Ett plagg som visa hatar medans andra älskar. Personligen älskar jag dom och tycker dom är otroligt sköna och bekväma. Ja faktiskt praktiskt också. För dig som inte lider av lårskav på sommaren kan jag berätta att detta plagg korta som långa kan rädda många ledsna lår under dom månader som värmen finns hos oss.
För oss som lätt får lårskav är det en pinna. Och nu har jag äntligen kommit fram till att jag tänker bära dessa leggings både för lårskav och att dom döljer mina ben. Japp för det är just benen som varit mitt hinder till att inte bära kjol tidigare. Dom är otroligt ljusa och tunna så att allt syns. Varje ådra eller röd prick lyser upp på mina vandrande finska pinnar. Jag är för lat för att köra brun utan sol hela tiden. Nu under vintern älskar jag att bära strumpbyxor och kan gå bananas med färger som livar upp min annars helt svarta outfit.
Så det finns sätt att gå runt sina komplex om man vill utan att lägga sig under kniven eller hålla sig inomhus hela tiden. Ett annat komplex jag haft tidigare men lyckats ta mig igenom är mina överarmar. Jag kunde inte gå hemifrån utan att bära en överdel som täckte ner till armbågarna. Idag förstår jag inte varför. Det är inte precis att jag täcker mina stora överarmar bara för att jag bär en överdel med långa armar. Storleken syns liksom igenom även fast man inte vill. Nu finns inte komplexet kvar i mitt huvud och jag tar ofta överdelar med kort ärm, och ibland går jag tom i linnen. Just linnen håller jag mig ifrån när jag skall till arbetet, men det är inte för att jag skäms över mina armar utan bara för att inte stoltsera med mina tatueringar som pryder överarmarna. Dom passar inte riktigt in på mitt arbete.
Men självklart har jag ett komplex kvar som suttit i sedan tonåren. Varför jag inte gjort något åt detta är för mig en gåta. Jag talar om min dubbelhaka. Jag kan dölja den med silvertejp, men hur snyggt blir det. Så har ni några tips på hur jag minskar eller döljer min dubbelhaka som snart tar över min hals? För om jag inte hade den så skulle jag faktiskt inte ha några komplex som får mig att hålla mig tillbaka. Jag kan leva med min mage som många kan tro är en gravidmage, mina lår och fotbollsvader. Hahaha ja och så skall vi då inte prata om min bakdel som i visa plagg kan jämföra sig med Kardashians.
Men varför har vi dessa komplex egentligen, skall vi inte vara nöjda med den vi egentligen är? Jag arbetar på att älska min kropp som den är även om jag skulle vilja arbeta på den lite (dubbelhakan). Men om jag inte älskar min kropp hur skall då någon annan kunna göra det.
Så det jag vill få fram idag är att alla har säkerligen komplex för något utan att du som står bredvid ser det. Ingen är perfekt i dagens samhälle, vilket är helt sjukt. Älska dig som du är och alla andra kommer ta efter.
