En dag att minnas

Det var en dag att minnas helt klart. Med alla känslor under 24 timmar är det som att allt hände igår även om det redan gått ett helt år.

Det är inte ofta jag brukar lägga någon större tid på att läsa “minnen” som kommer upp på Facebook varje dag. Men igår kom det faktiskt upp en dag som jag kommer bära med mig väldigt länge. Dagen då jag och Lotta skulle åka till London! En resa som vi troligen kommer ha svårt att glömma, ett dygn av gråt, stress, glädje och rysningar. Ja det var alla känslor på en och samma dag. Helt enkelt en dag att minnas.

Vi började morgonen hemma hos mig som vi alltid gör när vi skall ut och resa. Denna gång försov vi oss inte utan kom iväg precis som planerat. Dock vart det otroligt stressigt av någon anledning på Arlanda. Vi tog oss igenom alla säkerhetskontroller med andan i halsen av att hinna till flyget, den där frukosten som vi planerat in fick vi helt enkelt hoppa över. Men allt började egentligen när vi kom fram till passpolisen, 30 meter från var gate. Jag går igenom först och stannar på andra sidan för att vänta in Lotta innan vi skall boarda, som redan var i full gång.

Men Lotta kommer aldrig igenom passkontrollen och jag blir utvinkad. Hon blir inte insläppt till gaten då hennes pass inte är giltigt. Orkar inte dra hela den historien men hon måste skaffa sig ett nytt pass eller få dit det giltiga som ligger hemma. Där står jag och vet inte riktigt vad jag skall göra. Planet skall lyfta om några minuter, våra väskor är redan lastade. Pratar med kabinpersonalen och dom tycker att jag skall åka med detta flyg och vänta i London på Lotta med våra väskor. Något även Lotta tycker att jag skall göra. Problemet är att vi inte vet om Lotta kommer att komma till London eller inte idag. Efter några stressande tårar beslutar vi oss för att jag skall ta detta flyg och invänta henne i London. Jag tar direkt fram luren och kontaktar min sambo som jobbar på Arlanda och har vanan inne att boka stressiga flygbiljetter, Lotta behöver koncentrera sig på att få fram ett pass.

Där sitter jag på flyget och vet inte vad som händer när jag väl landar mer än att jag nu har två stora resväskor att gå runt med. Med otroligt mycket krångel så jag sedan besked att Lotta fått biljetter via sambon och kommer att ansluta till mig i London några timmar senare. Alltså fatta lyckan när Lotta landat i London och vi ansluter! Det var lite som på tv när folk står och väntar på nära och kära som dom inte träffat på flera år, tårarna rinner ner för kinderna och dom står och kramas i flera minuter. Ja lite så kändes det. Ni kanske tänker att vad är problemet, hon hade väl kunnat ta nästa flyg dagen efter. Men denna resas höjdpunkt skulle nämligen vara samma kväll. Vi skulle till Wembley och se Adeles sista konsert.

Vi han ta oss till hotellet, checka in oss och dumpa allt bagage innan vi var tvungna att påbörja transportsträckan mot Wembley. Alltså vilken arena! Har ni inte varit där rekommenderar jag verkligen att ni bokar in en konsert där. Ja eller ni kan strunta i konserten och låtsas att ni är på mat- och dryckesfestival. Under hela konserten stod jag där på parkett och bara nöjt medans Adele drog igenom låt efter låt. Så magiskt.

Morgonen efter när vi vaknade så läste en av oss Aftonbladet och den andra kollade Instagram. Konserten vi var på kvällen innan blev Adeles sista konsert, hon ställde nämligen in dom två resterande konserterna som skulle vara under helgen pga sjukdom. Förstår ni känslan när vi börjar smälta allt som hänt där under 24 timmar. Det är en dag vi kommer minnas!