Livsstil

Mot London med hinder på vägen

Äntligen är dagen här då vi far mot London! Mot London med hinder på vägen är det minsta jag kan säga. Är otroligt tacksam att jag tillslut fick tillbringa en magisk helg i London tillsammans med Lotta.

Kan börja med att konstatera, det blir aldrig som man tänkt sig! (Risk för långt inlägg) 

Jag hämtade upp Lotta på Onsdag kväll efter att båda försökt packa i sista sekund på varsitt håll. Vi satte oss ute på verandan en kort stund för att prata lite innan vi hoppade i säng. Torsdag morgon skulle väckarklockan ringa redan 04:45 och jag ville verkligen inte försova mig denna gång.

Frid och fröjd, vi anländer till Arlanda i tron om att vi har gått om tid. Efter några promenader fram och tillbaka fick vi checka in bagage och sedan springa till säkerhetskontrollen. Otroligt mycket folk denna morgon. Känner att jag inte är så van att resa under semestertider då jag oftast försöker undvika dessa tider.

Med nöd och näppe kommer vi till passpolisen, jag hinner passera och ser då att personalen står och väntar på oss i gaten. Vi är med andra ord sist ombord. Men Lotta kommer aldrig igenom passkontrollen. Efter flera minuter går jag tillbaka för att se vad som händer, blir då utsläppt för att få prata med passpolisen. Dom släpper nämligen inte igenom Lotta, hennes pass är förlustanmält. Morgonens skämt var det första som slog mig. Även om mannen i luckan var otroligt trevlig så kunde han inte släppa igenom henne. Så beslut måste fattas och jag springer mellan gate och passpolisen för att förmedla hur vi skall ta oss vidare. Det hela slutar med lite tårar och att jag sitter på planet själv till London.

Vilken morgon, klivit upp runt den tid jag vanligtvis brukar somna. Inget kaffe, knappt något nikotin och absolut ingen mat i magen. Och då skall vi inte prata om stressen som steg för varje minut när vi insåg att vi inte alls har gått om tid på oss pga alla köer överallt.

På flyget mot London

Där sitter jag på flyget mot London med stolen bredvid mig tom. Planen att köra arkmask och dricka lite bubbel var inte alls speciellt lockande. Tack för att planen nu har wifi så jag kunde hålla kontakten med Lotta under resan som nu stod på Arlanda för att få nytt pass och biljett. Den hjälp hon fick tog henne inte alls långt, tidigast måndag skulle hon kunna möta upp mig. Jag skulle då vara hemma.

Jag höll samtidigt kontakt med min sambo som är lite mer insatt i branschen på Arlanda, han lyckades bättre att boka in henne på ett annat flyg. Resan mot London kanske blev lite dyrare än planerat men shit vad glada vi båda vart när beskedet från sambon kom att hon skulle få åka ner till London.

Kan meddela att jag nu kan varje meter på Gatwick ankomst terminal då jag fick tillbringa någon timme där på egenhand medans jag väntade på Lotta.

Gatwick Express

Flyger du till Gatwick och skall in till centrala London kan jag verkligen rekommendera Gatwick Express in till Victoria Station. På 15min är du framme, utan stopp på vägen. Från Victoria Station är det lätt att ta både taxi eller tuben. Jag förbokade en taxi under tiden som vi satt på tåget så vi smidigt skulle kunna ta oss till hotellet.

Mot London med hinder på vägen

Hotellet

Jag har en tendens att alltid boka hotell väster om Marble Arch, runt Lancaster och Queensway är favoriterna. Denna resa blev det mellan Queensway och Bayswater. Lugnt och skönt område, men krypavstånd ner mot Hyde Park. Personligen har jag inte så väldigt stora krav på hotellen i england då jag vet hur deras boendestandard ser ut. Slipper jag heltäckningsmattan i badrummet är jag glad. Men ett hotell utan wifi är inte på kartan över bokningsbart.

Thistle Kensington Gardens Hotell är 4 stjärnigt hotell, vilket motsvarar svenskt 2-3 stjärnigt. Rent och fräscht både runt om på hotellet och inne på rummet. På våning nio mellan två brandtrappor blev vi inkvarterade. Skönt att slippa grannar för några dagar. Första morgonen blev vi väckta för en kontroll av brandvarnaren. Andra dagen kom dom och knacka på för att se om vi var nöjda med dagens städning efter att vi ätit frukost.

Så har du inga större krav på ett hotell så kan jag rekommendera detta. Som sagt rent, fräscht och trevlig personal. Att det fanns gratis wifi behöver jag troligen inte berätta för er. Eluttag (engelska) fanns det på flera ställen i rummet så det var inga problem att ladda all utrustning.

Mot London med hinder på vägen

Adele

Resans huvudsyfte för mig denna gång var att gå på Adele´s sista konsert. En konsert som gick av stapeln på Wembley. En arena som tar 90,000 personer. Här snackar vi stooor arena. Och Stockholm har verkligen något att lära sig från dessa människor som planerar och genomför en konsert. Sådan skillnad! Har du inte besökt Wembley under en konsert rekommenderar jag dig varmt att göra det. Går du på en konsert men tröttnar på musiken så lovar jag dig att du kommer kunna äta dig mätt både på mat och flytande vara. Så mycket försäljning av olika slags maträtter och dryck. Det bästa av allt är att en behövde stå max 5min i kö för allt och detsamma gällde toalettkön. När 90,000 personer skulle ta sig ifrån arenan var det som att alla visste precis hur det skulle fungera. Inga arga minner eller trängsel. Alla gick snällt och lugnt mot tuben som tog oss vidare i deras nätverk av kommunikationer.

Men innan konserten snubblade vi in på Fatburger som ligger ett stenkast ifrån Wembley. Grymma burgare och absolut att rekommendera för dig som är lite kräsen med vad som är på burgaren. Här väljer du rubbet och sedan gör dom burgaren efter dina önskemål. Kan bli jobbigt när man är väldigt hungrig och måste välja mellan fyra olika sorters ost.

Mot London med hinder på vägen

Men till själva konserten, vilken människa. Hon är helt enkelt magisk den där Adele. Även då hon ursäkta sig flera gånger under konserten då hon inte tyckte att hon höll måttet var det som hon stod i ditt vardagsrum och sjöng för just dig. Vilken akustik och känslan av att bara stå där. Adele sjunger inte bara som en gudinna hon bjuder verkligen på sig själv hela tiden.

Under konserten tog hon upp det hemska som hände för inte allt för lång tid sedan. Branden som skedde strax utanför Notting Hill som tog många oskylda offer. Hon samlar in pengar under konserterna och ser till att dessa pengar går till det som verkligen är nödvändigt för dessa drabbade.

Jag ångrar mig inte en minut att jag gick på denna konsert. Jag är rädd att säga det, men jag tror faktiskt inte att jag kommer få uppleva en bättre konsert någonsin.

Det var en händelserik helg så ni kommer få höra mer om den här på bloggen. Men sprider ut inläggen så ni inte tröttnar på London. 🙂

1 Comment

  • Reply
    Louise
    6 juli, 2017 at 21:42

    Jäklar, vilken chock jag fick nu när jag läste om resan. Vilken hemsk känsla det måste ha varit när hon inte kom med.
    Men vilken TUR att resten av resan blev lyckad.
    Men oj oj oj.

  • Kommentera