Dare to be you

Lär känna Annica, en personlighet utanför bloggen

lär känna Annica

Det blir mycket ytligheter när man driver en livsstil- och skönhetsblogg. Men jag känner att det är dags att jag bjuder lite på mig själv. Så idag kör vi helt enkelt lär känna Annica, en personlighet utanför bloggen

Idag befinner jag mig ute på #TICSE , följ mig på Instagram för vad som händer under fredag och lördag. Men för er som inte hänger där tänkte jag ta i akt att låta er känna mig på en annan nivå. Den där sidan som är bortom bloggen. För alla vi influensers lever inte precis till 100% så som ni uppfattar oss på skärmen. Så vi kör ”Lär känna Annica, en sida utanför bloggen” idag.

Annica Nordström heter jag och har nu bloggat under Daretobeyou.se sedan oktober 2015. Jag har drivit hemsidor och bloggar sedan Lunarstorm tiden (90talet). Usch nu kände jag mig riktigt gammal, men för er som inte vet så är jag 37 och vid midsommar går jag över till 38. Design, dagböcker och fotografering har alltid intresserat mig så därför var det rätt naturligt att gå ifrån en dagbok till att börja skriva på nätet.

Men vad gör jag när jag inte sitter varför en dator. Eller ja det gör jag rätt ofta även då jag inte bloggar.

Lär känna Annica, en personlighet utanför bloggen

Min barndom

Som barn avskydde jag rosa och blått och ville ständigt vara som och med min storebror (6½år äldre). Tror det tog bra många år innan min mor fick på mig en klänning, min bror hade ingen och då behövde inte jag heller. Antar att jag egentligen var helt normal som barn, hade vad jag minns inga konstigheter för mig. Men jag antar att jag kommer få höra det en efter de andra inom snar framtid. Jo jag kommer ihåg att när jag skulle väcka min bror så bet jag alltid honom i stortån! Alltså, urk skulle aldrig falla mig in i dag att göra något så äckligt.

Att jag tänkte på andra började nog redan vid barnsben då jag var i väg på kollo. Idag tog vi en utflykt till Nora och alla gick runt och shoppade. Själv gick jag och köpte fyra rosa glasassietter till min mor. Fråga mig inte varför, jag kommer verkligen inte ihåg varför jag gjorde det. Tyckte väl helt enkelt att dom var fina och att min mor behövde dom.

Mitt hem

För ca 8 år sedan flyttade jag, sambon, Bill o Bull till vårt första gemensamma hus norr om Stockholm, Häggvik. Bill lämnade oss för ca 6 år sedan pga alzheimers så nu är Bull ensam herre på täppan. För ni vet ju att det är inte vi som äger katterna, det är dom som äger oss. Här i huset njuter jag i min egna oas under dom varmare månaderna. Det är oftast där jag sitter med ett glas vin och datorn om kvällarna och bloggar. Då huset är stort nog för oss två så har jag lyxen att både få en walk in closet och ett eget kontor. (Skall visa er runt där inne någon dag). Har på senaste tiden börjat känna mig instängd i mitt eget hus. Inte för att det är litet utan för att grannarna börjar komma närmare inpå känns det som. Jag har ingen frihet kvar utanför husets väggar och jag känner mig ständigt iakttagen. I-landsproblem, ja jag vet.

Min kreativitet

Jag är en sådan person som har 100 idéer i huvudet dagligen och vill gärna förverkliga dom alla, samtidigt. Den kreativa ådran ligger i sedan barnsben. Men jag gillade inte att göra som alla andra. Nej jag skulle samla på vägskyltar, måla väggar i olika kreationer, lyfta in en bil på innergården på skolan och ha som bildprojektor. Ja ni fattar, mina projekt får gärna gå en aning utanför ramen och vara lite crazy. Har nog lugnat ner mig lite på senaste tiden då sambon inte gillar när jag går allt för bananas hemma. Kan förstå honom, ibland.

Ett problem jag har är att jag tröttnar otroligt fort på saker. Det handlar mesta dels om mode, färger, prylar och inredning. Jag måste förnya mig hela tiden på något sätt. Men hittar jag något jag gillar så går jag 150% in i det och skaffar tex 4 stycken av den där kjolen som var så himla bekväm.

Mina hobbies

Kan nog säga att jag egentligen inte har några direkta hobbies då jag tycker om att göra så mycket och helt beroende på årstid eller humör. En tid var det tårtbak, smyckestillverkning, virkning, måla tavlor, odla allt som går att äta. Kan göra listan lång men det är inte några hobbies som vuxit sig fast under flera år. Jag är helt enkelt en periodare. Eller jo, nu när jag tänker efter bloggen och fotografering är två saker som funnits kvar under ett gäng år och då kanske jag kan räkna dom som mina hobbies. Sedan är jag väl som alla andra, gillar att träffa vänner, dricka gott och laga god mat. Älskar musik och försöker alltid ta mig iväg på konserter, ibland i närområdet och visa gånger reser jag iväg. I sommar blir det Adele i London tex.

Resor

Jag älskar att resa. Återvänder ofta till Köpenhamn och Malmö när jag skall åka iväg på kortare resor själv. Har en förkärlek till dessa två städer, vet inte riktigt varför. Annars så är det Edinburgh som får mitt hjärta att smälta. När jag vill åka iväg med sambo och katt över helgen så tar vi oss upp till stugan som ligger i Ljusnarsberg. Stugan upp i Överkalix kommer vi tyvärr inte så ofta till längre. Usa är inget som lockar mig längre, var till New York 2005 och det räckte för mig. Nu vill jag ha städer med mer personlighet och något kortare restid.

Den jag är

Jag är personen som älskar att ge. Saker, tjänster eller bara omtanke. Men får jag ingen omtanke eller respekt tillbaka efter en tid tappar jag energin för den personen. Då är denna person inte längre värd min tid och energi. Jag vill se andra lyckliga, men kanske inte på vilken bekostnad som helst. Älskar lugnet och är nog mer en ensamvarg än en lagspelare. Trivs som bäst på landet men vill kunna ha möjligheten till stadslivet. Älskar snabba bilar och sitter gärna bakom ratten när jag inte behöver ta hänsyn till någon annan.

Har ni fått en annan bild av mig nu eller var detta mer självklarheter efter att ni följt mig här på bloggen? Undrar ni över något eller vill ställa en helt annan fråga utöver det jag tagit upp så tveka inte! Om man skall vara sig själv så måste man faktiskt kunna bjuda lite på sig själv också. Nu kanske jag inte har bjudit så speciellt mycket på mig själv, men vi kan väl starta här.

No Comments

Kommentera