Livsstil

Hur långt har självförtroendet kommit?

Hur långt har självförtroendet kommit?

Hur lång tid tar det att bygga upp ett självförtroende? Tar det längre tid ju äldre en blir kanske. Så efter alla dessa år, hur långt har självförtroendet kommit egentligen?

Det här blir tredje året. 2016 började jag skriva av mig ang självförtroendet, något jag egentligen har väldigt svårt att prata om. Det är verkligen som en berg och dalbana. Men just 2016 ( som ni kan läsa om här) så började jag inse att jag är för gammal för att orka bry mig om vad andra tycker och tänker. Det är mitt liv och min kropp, ta mig för den jag är eller skit i det helt och hållet. Världen är inte perfekt och kommer aldrig att bli, bara att acceptera.

Jag tröttnade på att vara någon jag egentligen inte var. Det var helt enkelt dags att visa vem jag egentligen är, om jag nu visste det själv vill säga.

Modebranschen har kommit en bra bit sedan 2016. En hel del butiker har nu börjat med att inte skilja på avdelningarna för större storlekar. Något jag faktiskt tycker är både positivt och negativt, men det tar vi i ett annat inlägg. Fler och fler tidningar har slutat med att retuschera modellerna, även om det nu kan vara svårt att faktiskt se det. Sakta men säkert började jag känna mig bekväm i att handla kläder igen och inte tänka så mycket på vad andra tyckte. Men självförtroendet var inte alls på topp än.

2017 – För ett år sedan

2017 (som ni kan läsa om här) så var jag ett år klokare och försökte verkligen göra något åt saken. Det var egentligen det året jag verkligen intalade mig själv att skita i vad andra tyckte och tänkte. Det var nu jag tog tag i mitt riktiga jag och anpassade kläder efter hur JAG vill ha det. Jag lärde mig att bära kjol men dolde fortfarande mina ben så mycket som möjligt. Tacka vet jag strumpbyxor och leggins! Plaggen som satt som tält på mig fanns fortfarande kvar i garderoben då jag inte riktigt vågade visa min figur ännu. Det här med att jag hade ångest över mitt hår, dom där gråa stråna som tittade fram hela tiden löste jag med att färga hela håret lila. Älskade min nya färg och kunde experimentera hela tiden utan att bry mig om hur det såg ut.

2018 – idag

Nu har vi kommit till 2018, ett helt år har gått. Jag har insett att om ett år fyller jag 40 och kan inte hålla på att åja mig för vad andra tycker och tänker. Tidigare i år ”fick” jag en klädkammare som gör att jag älskar att stå och prova kläder där. Det är så mycket roligare att shoppa kläder och försöker hela tiden se över helheten med vad jag har och att allt skall passa. Butikerna har kommit så mycket längre än året innan med storlekar. Ja tom H&M har skärpt sig nu och utökat deras sortiment bland större storlekar.

Jag går nu i shorts och kjol utan långa leggins eller strumpbyxor, bär även tajta kjolar som visar varje kurva från midja och ner. Har ett litet steg kvar att våga mig ut i tajtare överdelar. Vilket jag tycker är skitlarvigt att jag inte vågar än. Men jag tror mer att det är att jag inte är bekväm i det, går inte ens hemma med sådana plagg. Är det kanske så att jag inte ens äger en tajt överdel?

Efter många om och men bestämde jag mig för att sluta bleka och färga håret lila. Det har inget med åldern att göra för du kan vara över 40 och ändå färga håret i härliga färger. Älskar folk som vågar ta steget och färga håret oavsett ålder. Men jag kände att det var dags för mig att gå tillbaka till det ”naturliga” bruna. På så sätt kanske självförtroendet växer lite mer när det kommer till makeup och jag kan börja experimentera lite mer med färger där. Något jag hade lite svårt för när håret var lila. Jag vill nämligen att allt skall matcha.

Det kanske har tagit sig sin lilla tid men idag är jag faktiskt väldigt nöjd över hur mitt självförtroende växer. Jag tänker inte längre på vad jag bär för kläder vid olika tillfällen. Jag behöver inte gå och byta om bara för att jag skall gå till affären efter ha varit hemma hela dagen i shorts och linne. Som sagt, ta mig för den jag är eller gå vidare!

Jag har tröttnat på att visa en perfekt fasad ut mot sociala medier. Livet är inte perfekt och det är ingen ide att försöka dölja det på just sociala medier, du visar ändå ditt riktiga jag i verkligheten. Självklart är det kul att leka med filter och sånt, men håll inte på att retuschera mer än nödvändigt. Alla är vackra på sitt sätt och det är ingen som skall döma dig för det.

Inspirera och motivera varandra istället för att påpeka, kommentera och kritisera!

You Might Also Like

2 Comments

  • Reply
    My secret passions
    25 juli, 2018 at 19:16

    Bra jobbat!!!

    Jag tycker du har kommit långt och av egen erfarenhet vet jag hur svårt det är. Jag har själv en bit kvar men det blir bättre och bättre.
    Jag har även valt att inte retuschera mina bilder jag postar på sociala medier på annat sätt än att dra upp ljuset när det behövs. Jag har porer, fina linjer och dubbelhaka det är sanningen och gillar man inte det så behöver man inte titta, take it or leave it liksom.
    Förresten så skulle du visst kunna ha tajtare överdelar, det är bara du själv som sätter gränsen för vad du känner dig komfortabel i. Sen är det skillnad på tajt och tajt också iaf om man frågar mig. Det är skillnad på tajt och korvskinn om du förstår vad jag menar.

    Ser fram emot att höra dina åsikter om borttagandet av ”plussize rutorna”.

    • Reply
      Annica
      26 juli, 2018 at 14:19

      Tack så mycket!
      Det där med att retuschera ens foton är så jäkla onödigt men ändå står man där framför kameran och letar efter bästa vinkeln som inte får ens dubbelhaka att se ut som en ja jag vet inte vad. Faan man skall vara stolt över den man är och inte hålla på att fjanta runt.
      Självklart är det skillnad på tajt och tajt. Svårt bara att hitta något jag trivs i. Men jag hoppas det går bättre när hösten kommer och man kan börja klä sig som en människa igen. *skrattar*

    Leave a Reply

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.